parallax background

Känslor får oss att skriva

september 6, 2018

Känslor får oss att skriva

I slutet av en skrivvecka i en fjärdeklass i Långbrottsskolan i Åtvidaberg kommer en lärare fram till mig, pekar på en kille och säger ”Det är första gången jag ser honom skriva”. Kort därpå får jag läsa vad han har formulerat. Eftersom jag ofta lovar eleverna att inte berätta för någon annan vad de har skrivit säger jag inte mer än att hans berättelser handlade om ilskan över att känna sig orättvist behandlad och om hur det kändes när han fick veta att mormors hund var på väg mot sina sista dagar i jordelivet.

Jag använder mig ofta av känslor under mina författarbesök och skrivarveckor. Alla har känslor och kan berätta om dem. ”Men jag kan inte skriva”, får jag ofta höra. Det gör inget, säger jag. Skriv det du känner, eller det du tänker när du tänker på det du känner. Bry dig inte om orden hamnar lite i fel ordning i början, bara skriv.

Och så skriver de. Om hur det känns att vara olyckligt kär i någon i klassen och hur det kan kännas att titta på den personen dag ut och dag in under flera år men inte våga berätta om sina känslor. Eller om hur man kan bli så arg att man önskar livet ur sitt syskon när man har bråkat. Eller sorgen över bästisen som flyttade till en annan landsända och som man inte har träffat på flera år – eller tårarna som gråts när den tredje hamstern (på lika många år) drog sitt sista andetag under natten. Eller rädslan för det som finns – eller inte finns – i mörkret i skogen på väg hem från fotbollsträningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *